Släkt- & soldatforskning

och mycket om Roslagen

Vad betyder ortnamnen i Roslagen? 

MÅNGA GÅRDAR OCH BYAR I ROSLAGEN ligger på eller nära sina ursprungliga platser sedan ”urminnes tider”. Man brukar tala om att roslagsbygden började befolkas under folkvandringstid, eller egentligen den germanska folkvandringen, som beräknas ha pågått från mitten av 300-talet till ca år 600 e. Kr.     

   Jag vill försöka ge lite kött på benen när det gäller betydelsen av en rad ortnamn i Roslagen, namn som vi släktforskare stöter på ganska ofta i sökandet efter matnyttiga fakta. Till stor hjälp har jag haft en utmärkt bok av Karin Calissendorff, f.d. arkivarie vid Ortnamnsarkivet i Uppsala. Boken har titeln ”Ortnamn i Uppland”, AWE/Gebers 1986.

Register över cirka 6 400 by- och gårdsnamn

Upprinnelsen var att jag själv har gått igenom husförhörslängdernas ortsregister, totalt drygt 1000 volymer från 42 socknar i Roslagen, och där fångat upp cirka 6 400 by- och gårdsnamn, som jag lagt upp i ett register, vilket har inspirerat mig till att också titta närmare på vad vissa namn egentligen betyder. Registret finns också publicerat här på hemsidan - se länk till vänster. 

Namn på "-tuna" 

Till en början vill jag kortfattat förklara slutledet i namnen på en del orter och byar i Roslagen och vi börjar med ”-tunasom ofta betecknar en stor och viktig by, en kungsgård eller kanske en prästgård. Grundordet är ”tun” och har språkhistoriska motsvarigheter i tyskans Zaun ”staket” och engelskans town ”stad”, vars äldsta innebörd är ”inhägnat område”.        

   Namngruppens höga ålder framgår av att rätt många namn på ”-tuna har någon av de hedniska gudarnas namn i förleden. Ett exempel är ”Härn– ett gammalt namn på Fröja i namnet Ärentuna och Fröja har ju också gett sitt namn åt Frötuna, en viktig plats innan Norrtälje kom till, medan Närtuna har fått sitt namn efter guden Njord. I Estuna kan det vara prästgården som är ett -tuna, eftersom det är på prästgårdsmarken kyrkan står och Estuna betyder ”åsbornas Tuna”, som skrevs ”AEsetunum” år 1289.  

Ortnamn på "-sta"   

Namn på ”-staär livligt diskuterade och den större gruppen av -sta-namn tillkom före kristendomen. I det låglänta Uppland handlade det om en av två ordbildningar till verbet ståmed olika betydelser. Den ena -sta-typen betyder ”båtplats – landningsställe”, en namntyp som man kan vänta sig att hitta nära havet och i Mälaren, liksom längs de inre vattenlederna. En sådan landningsplats ingår i ett namn som Hallsta med Hallstavik längst inne i Edeboviken och där förleden är ”hall”, alltså ”stenhäll”. Vi har också Älmsta som ligger vid Väddö kanal. Första ledet i namnet Älmsta är ”älme”, vilket     betyder ”almdunge”. Den andra -sta-typen är vanligare och avser oftast namn på det gamla ordet ”stadhir(som ärflertalsform på ordet ”stadher”) med den fornsvenska betydelsen ställe”, som vanligen anses vara namnleden -sta: sinnebörd.     

   Sockennamnet Malsta (Malstadhum år 1298) innehåller förutom -sta också ledet ”mal”, alltså ”grovt strandgrus”, ett ord som också finns i flera dialekter utanför Uppland. Malsta bör därför ha betydelsen ”landningsplatsen vid grusstranden”. En lång sjö skilde nämligen Malsta och Ekeby från estunabyarna Nånö och Haggård för länge sedan. Nånö var förresten en gång en av de större bebyggelserna i Roslagen och när vattenståndet var cirka 10 meter högre än nu, så låg byn på en udde och inte på en ö som namnet verkar antyda. Grovsta, som ligger nära Penningbyi Länna socken skrevs Grostadhom år 1409 och uttalas ”Grofta” hävdas det, men det uttalet har jag då själv aldrig hört. Det uppländska ordet ”gro betyder ”sumpig äng” och här bör -sta betyda ”landningsplats”, medan ”Gro-” av allt att dömabetyder att platsen håller på att växa igen.

 

Malsta kyrka är en ovanligt liten byggnad men är mycket vackert belägen.

Svanberga gästgiveri (högra bilden) har anor från 1636.

 

Länna betyder landningsplats

Socknen Länna, den kallades Lennum år 1303, alltså det år då kyrkan började byggas och just det år då Heliga Birgitta föddes, är ett namn som är besläktat med det fornsvenska verbet ”laenda”, alltså ”lägga till”. I dag ligger Länna kyrksjö ca 8 meter över havsnivån, men långt tillbaka borde sjön ha kunnat användas också av havsseglare. Det har ju dessutom legat en traditionsrik marknadsplats nära Länna kyrka, men marknaden upphörde ungefär vid den tid då Norrtälje fick sina stadsrättigheter och Norrtälje marknad slapp därmed konkurrens från Länna. Detta apropå ”landningsplats” och ”lägga till”.   

Namn som innehåller "-by" 

   ”-by kommer vi till nu. Ordet ”by” är språkligt besläktat med ”bo”. Begreppet bo, vara bofast är centralt i bebyggelsehistorien. Bonden är den boende, bofaste jordägaren. Men bo betyder också ”göra i ordning”, t.ex. i uttrycket ”bo nät”. Ortsnamnen på ”-by är de allra vanligaste bland de äldre bebyggelsenamnen i Uppland. En del -by-namn är ända från medeltiden. Förleden i de vanliga by-namnen av äldre typ har ofta med terrängen att göra, till exempel ett sund, en ås eller en dal, eller med ord som beskriver människans verk, till exempel en bro eller en hage. Många -by-namn innehåller trädnamn eller ord för träddungar. Ekby/Ekeby är kanske Upplands vanligaste ortnamn eftersom åtminstone sju socknar i Roslagen har sitt eget Ekeby, medan Granby bara förekommer i tre. Mälby är också mycket vanligt (det betyder ”mellanbyn”) liksom byar med väderstreck i namnet. 

   Byar med namnet Husby intog en framträdande plats i det gamla samhället och ingår än i dag i flera sockennamn. Husaby var stavningen i äldre tid och ”Husa-” är flertals-formen, det var alltså fråga om flera hus i husabyn. Det var från början inte ett namn utan ett ord för en viss sorts viktig, central by, precis som ”stad” eller ”köping” senare har varit. På de centrala byarnas mark blev kyrkan ofta byggd, t.ex. i Husby-Sjuhundra som förr hette Husby-Lyhundra. 

"Sätra" kan betyda bebyggelse     

Slutleden -sätraoch ”-sättra som  är vanligast i Mälarlandskapen och i Uppland, med spridning över hela landskapet. Namnen kan gälla bebyggelser såväl som markområden. I riksspråket betyder ”säter” som bekant ”fäbod”, men i östra Sverige betyder ordet ungefär ”äng eller åker ganska långt från byn”. Exempel är Sättra i Edebo respektive Husby-Sjuhundra och Sättraby i Edsbro.

   I Österåker finns Isättra där förleden troligen är den gamla korta formen av ordet ”idegran”. Kanske odlade man trädet där för kommande tillverkning av pilbågar? Bågträ var  nämligen en vanlig handelsvara i medeltidens Europa. I samma kommun finns också Tråsättra som troligen kommer av mansnamnet ”Throte”.

   Ett namn som Ulvsättra kan vara gammalt, antingen kommer det av ”ulv” alltså ”varg” eller också av mansnamnet ”Ulf”, medan Vargsättra i Riala inte kan vara lika gammalt, eftersom ”varg” i motsats till ”ulv” inte förekommer i ortnamnstyper som har slutat fungera tidigt i namngivningen.

Vanligt i Uppland är namn med "-boda"    

Så kommer vi till ”-boda” och ”-bo”. Namnen på ”-boda”är många i Uppland och flera av dem som idag heter något på ”-bo” har tidigare slutat på ”-boda”. Roslagens -boda-namn saknar medeltida belägg, men cirka 150 namn i resten av landet är dokumenterade redan på medeltiden. Att ett namn slutar på ”-boda behöver inte nödvändigtvis betyda att det är en fäbod som senare har fått fast bebyggelse, även om en del har fått just det. De ursprungliga bodarna kan också ha varit höbodar, jakt- eller fiskestugor eller kanske kolarkojor. I Roslagen finns minst ett 60-tal byar eller gårdar som slutar på ”-boda, exempelvis Björnboda och Spillersboda i Frötuna, Dämsboda och Kusboda i Riala, Landsboda och Harkrankboda i Länna den senare byn kan man ganska lätt förstå varför den fått sitt namn, precis som Myggboda i Frötuna troligen fick sitt.

Gott om "-mora" i Rialatrakten      

   Slutledet ”-mora är också ganska vanligt i Roslagen. ”Mor är ordet för ”tät, sumpig granskog” men kan också betyda ”sank äng”, vilket passar bättre in på min egen hemby Mora i Bergshamra. Särskilt i Riala finns många orter med slutledet ”-mora”, exempelvis Långmora, Allemora (troligen efter en man med namnet Ale) Brottmora och Starrmora. Agnemora ligger i Rö, och en herr Agne har säkert bott på platsen en gång i världen. Det finns ett Elgmora i Hökhuvuds socken, lätt att förklara, och ett Nickmora i Roslags-Kulla, fast ordet ”nick” kan jag inte hitta någon vettig förklaring till.        

   Ortnamn som Rud och Rudan är sådana som förekommer i de flesta av socknarna i Roslagen, och det är varianter av ordet ”ryd”, fornsvenska ”rydhia”, som är vanligare i södra Sverige, med betydelsen ”röjning” eller ”nyodling” medan Rilanda i Skederids socken betyder ”röjningslandet”

   

 

Tre kulturpersonligheter från tre orter och tre olika epoker i Roslagen. Albert Engström från Grisslehamn, Heliga Birgitta från Finsta och Kerstin Ekman från Hallstavik.

 * * * 

Stadsnamnen i Roslagen

Om vi tar en titt på betydelsen av namnen på de större tätorterna och städerna i Roslagen, så kan vi börja med Öregrund och Östhammar, den senare är den äldre av de två. Slutledet ”-hammarär ett i Uppland ännu levande dialektord som betyder ungefär ”stenig backe”. Stadsprivilegierna flyttades till en plats på ”Öregrundz näss” redan år 1491. Det var landhöjningen som orsakade flyttningen, eftersom sjöfararna hade fått det allt svårare att ta sig fram till Östhammars hamn. Men Östhammar har återuppstått helt nära den ursprungliga platsen ”Gammelbyn” igen. Man kan jämföra förhållandet med Gamleby i Småland, där Västervik förut låg, och med Gammelstad i Norrbotten där Luleå tidigare var beläget, man var tvingade att flytta med vattnet ut till strandlinjen helt enkelt. Öregrund betyder ”sandreveln” och kanske är det Dummelgrundet utanför den naturliga hamnviken som gav staden dess namn.     

   Staden Vaxholm anlades av Gustav Vasa på Vaxön. Förleden ”vax-” har att göra med ett försvunnet ord ”vak”, som torde ha betytt ”vakande” eller ”vårdkase”. 

Gustav Vasa nyttjade Norrtälje

Norrtälje – som kallades Telgium 1298 och Norra Taelgha 1409 – kan uppfattas som ett med ”tälja” besläktat inbyggarnamn, alltså ”deras som bor vid inskärningen”, vilket syftar på stadens läge vid den långt inträngande Norrtäljeviken. När vattenståndet efterhand sjönk, eller rättare sagt när landhöjningen påverkade landskapet, så täljde den blivande ån sig ner och bildade den ränna som finns där än i dag. Det norra ”täljet” ligger alltså norr om Stockholm. Det var faktiskt mitt i nuvarande staden Norrtälje som Gustav Eriksson, sedermera konung Gustav Vasa, år 1522 lossade lybska krigsförnödenheter för belägringen av Stockholm. Kanoner, kulor och krut lossades i Roslagens huvudstad och bidrog verksamt till, att befria Sveriges huvudstad såväl som hela riket från det danska väldet. Jämnt 100 år senare fick Norrtälje sina stadsrättigheter, men det är förstås en helt annan historia

"Vattuminskningen" flyttade Grisslehamn     

Det gamla Grisslehamn låg på 1700-talet en mil längre söderut än det samhälle som finns i dag. Också här var det landhöjningen, eller som man faktiskt tidigare sade ”vattuminskningen”, som gjorde att hamnen mot Finland blev obrukbar. Förleden i ortsnamnet, som man lätt kan gissa, är en form av fågelnamnet ”grissla”.       

   Forsmark anlades år 1570 vid ett forsande vattenfall, som behövdes för driften av bruket och på så sätt kom namnet till. Församlingen med namnet Forsmark bildades ett halvsekel senare.     

   Namnet Herräng, som ju var en bruksort, antyder adliga ägare vid en tid då herrar och fruar bara fanns i adelsståndet, precis på samma sätt som det bör ha varit med stadsdelarna Herrängen och Fruängen i Stockholm.      

   Rimbo (Ringbohered år 1310) uttalades ännu in på 1900-talet ”Ringbo” och sydost om samhället ligger en cirkelformad fornborg, som kan vara upphov till namnet. Finsta, öster om Rimbo, och som hette Finstadum år 1283, har sitt förled från mansnamnet Finn.

  

Motiv från tre kuststäder i Roslagen: Öregrund, Vaxholm och ån i centrala Norrtälje. 

* * *

Andra orter i Roslagen

En granskning av en del andra orter runt om i Roslagen kan vara intressant. Flemingsberg – tidigare känt för god och billig pölsa – ligger nära Estuna kyrka. Namnet lär komma av att en grevinna Fleming donerade pengar till skolan där. Svanberga (som hette likadant 1409) ligger ju vid sjön Erken och namnform liksom betydelse är exakt desamma nu som på 1400-talet.     

   Sebende lär betyda ”sjöböjen” och stammar från den tid då Erken sträckte sig dit i en elegant böj. Galltorp togs enligt traditionen upp på ofruktbar sjöbotten. ”Gallmark” använde man förr som beteckning på ”ofruktbar mark”, alltså det man idag kallar impediment. Namnet Galltorp har alltså inte att göra med galgbacken, som en del hävdar, vilken långt tillbaka låg i byns utkant.     

   Vi vänder oss åt annat håll och kommer till Gullunge, där så många vägskyltar har utsatts för tjyveri, som tidigare låg intill en numera uttorkad sjö, vilken på äldre kartor heter Gulungen, alltså ”den gula sjön”. Beateberg, som ligger nära Rö, fick namn efter Beata Oxenstierna, 1615-1689. Tidigare hade platsen det poetiska namnet Målnekulla (Mylnakolle år 1412), alltså ”kvarnkullen”.

Rödbo socken och vikingen Rigal i Riala     

Rö, som ju också är ett sockennamn, hette Rödbo år 1344 och det kan vara namnet på ett vattendrag, ”Rödha”, som betyder ”den röda”. Förbi kyrkan rinner ju en liten å till den närbelägna Rösjön. År 1560, det år då Gustav Vasa gick bort, skrev man ”Röde Siön i Röde Sochn”.    

   Riala kommer av namnet på en lokal, kristnad vikingahövding som hette Rigal. Han var ute och seglade/rövade och lär ha kommit hem med skatter  av stort värde. Han ska ha låtit bekosta och bygga den första kyrkan i Riala, varför det måste ha varit på 1000- till 1200-talen. Han kallades också "Skaggboherrn" och ville tydligen med kyrkbygget sona sina forna våldsdådoch försäkra sig om saligheten. Någonstans kring sjön Blågåln (Blågården på Ekebyskogen)  i Riala ska det finnas (ha funnits) ett Skaggboda, där den mäkta rike mannen bodde och där han lät  anlägga en bro byggd av koppar, han ska också ha låtit sko sina hästar med silverskor. Enligt en sägen skall en del av hans skatter - bland annat en kista med dyrbarheter - vara nergrävda i det som var hans källare. En rund stensättning lär finnas kvar efter hans boställe...

* * *

Många andra ortnamn

När man åker från Åkersberga mot Norrtälje, vilket föreningens ordförande gör då och då, så passerar man Åsätra (Asaetrum 1392) och det ligger mellan två åar som är på väg att flyta samman, och där fick man namnet. I närheten finns också Bammarboda, ett trevligt namn som kommer av fornsvenskans ”bambare” med betydelsen ”trumslagare”, så säkert bodde det en soldat där med den sysslan en gång i tiden. Vidare mot Norrtälje passerar man Roslagskulla, som hette Kulla på medeltiden. Socknen bildades genom en utbrytning ur Riala socken. Skådespelaren Jarl Kulle ligger begravd på kyrkogården där, ett ställe med passande namn kan man kanske tycka. Svensboda, alltså ”Svens bodar”, ligger alldeles intill och finns belagt på 1540-talet. Slottet Östanå ser man från vägen och det hette likadant år 1433 och det heter så därför att det ligger öster om Loån. 

   Vid Bergshamravikens mynning mot fjärden ligger Vättershaga. Namnet är mycket gammalt. Ortnamn, där leden ”böte”, ”viti”(ibland ”vete”) eller ”vitul”, ”kas (a)”, ”vak” eller ”vård” ingår, tyder i allmänhet på att respektive plats på något sätt haft anknytning till bevaknings- och/eller signaltjänst. ”Witelshaga” hette byn år 1409 och det skulle kunna betyda ”hagen nedanför vårdkasen” och själva kasen skulle då ha stått på höjden mot segelleden. Bergshamra har blivit en betydande ort i Roslagen och hette 1303 Bershammar, fast på den tiden visste man säkert inte vad vi i dag vet om uttrycket ”bers eller bärs”. Bergshamra liksom Hammarby, som ligger några kilometer närmare Norrtälje, innehåller båda det i Uppland vanliga ordet ”hammar”, alltså ”stenbacke”. Självaste Gustav Vasa var den som bestämde att det skulle anläggas en sågkvarn i ån i Bergshamra – han behövde nämligen främst ekplankor till sina fartygsbyggen. Sågen byggdes dock färdig först 1585 under kung Johan III. Man kan gärna få inbilla sig att en del av de snyggaste plankorna till bordläggningen på regalskeppet Wasa kommer från Länna.

   Penningby, med sitt rätt originella slott, passerar man efter Hammarby och Grovsta och den äldsta skrivningen är ”Pitingaeby” år 1339. Här har förledens tolkning lett till ordet ”pita”, alltså detsamma som det poetiska men för ungdomar svårstavade ordet ”dalkjusa”, som lever kvar i upplandsdialekten, ”byn i den trånga dalen” med andra ord. 

   

Kvarngården i Bergshamra (länk) och slottet i Penningby (länk) -  två kulturminnen i Länna socken. Om man klickar du på länkarna ovan så kommer man  till respektive hemsida.

* * *

Kategorinamn bland orterna

Så ger jag några kommentarer om namn av olika kategorier. Om vi börjar med poetiska namn så är Stjärnholm i Estuna, Blomsterängen i Edsbro, Gullboda och Silverdal i Rimbo, Rosenudden i Ununge, Silkeskällan liksom också Sommarängen i Knutby bra representanter, trevliga namn som man hoppas finns och får finnas kvar. Mer prosaiska namn är Gryta i Roslagsbro (”gryta” är besläktat med ”gryt” och ganska vanligt i ortnamn med betydelsen ”stenig mark”). Fläskängen, Skaftet och Sylta ligger i Estuna, Torkan i Rimbo, Utanlåsa i Rö, Påta och Rännilen i Österåker, Rothugget i Gottröra, Kattskallen i Knutby, och Bunken i Valö. I Börstil finns Mörkret, i Harg ligger Botten, medan Nöden finns i Frötuna respektive Edebo. De senare tre namnen låter inte så värst upplyftande.

   Kopierade namn kan man kanske tro att det handlar om, när det visar sig att Roslagen har sina egna motsvarigheter till ett antal svenska städer och platser – man kan alltså anta att namnen har kopierats. Några exempel är Järvsö i Estuna, Kumla i Knutby, Västerås i Häverö och Ljusdal i Fasterna. Både Trollhättan och självaste Rosenbad finns i Söderbykarl. Men namnen behöver faktiskt inte vara efterapningar, eftersom det oftast handlar om beskrivande namn. Kumla är förstås ett stenkummel och Västerås kan väl vara en ås i väster. 

Namn som olika världsmetropoler    

I Frötuna socken finns, som många säkert känner till, ett flertal orter med samma namn som större världsmetropoler: Rom, Köpenhamn, Paris och Petersburg finns där. Amsterdam ligger i Harg och Tyskland är placerat i Forsmark medan Norge ligger i Frötuna. Estuna inte vill vara sämre utan ståtar med sitt eget Sveaborg.

   Rovdjur i ortsnamnen finns det en hel del, exempelvis Björnö i Frötuna, säkert efter vikingahövdingen Björn Rivare som bodde där. Björndal har vi i Riala, Björnborg ligger i Skederid, Björnhuvud i Roslags-Kulla, där Lo också finns, men ”lo” kan också betyda ”ljus skog, skog med gläntor” av latinets ”lux”, alltså ljus. (Lo heter förresten också min nyligen födda dotterdotter – definitivt ett ljus för mig.) Samma ordled finns i exempelvis i Oslo och Waterloo liksom i sjön Lommaren i Norrtälje. Den vackra sjön Limmarens namn kommer förresten av ”lid” – backsluttning. Ändelsen ”mar” i de båda sjönamnen är ett ord som ingår i ”marin” och som betyder ”grund havsvik, grund vik nära hav”.     

   Andra djurnamn finns det också i riklig mängd. Kattskäret och Rävsund i Länna, Hästedet och Svinmyran på Ljusterö, Elgbro i Riala, Ormbäcken i Börstil, Igelsjö i Rimbo, Oxhagen i Skederid och Killingen i Österåker. Kovik finns i Roslagsbro såväl som på Gräsö för att nämna några av dem.    

   Det ligger nära till hands att kustsocknarna har en del orter som fått namn efter olika fiskar. Ålkistan och Mörtsunda finns i Länna, Sikmarö på Blidö, Braxenbol finns i Harg och Simpnäs på Vätö. Fast inne i Norrtälje finns det ju kvar ett gammalt bynamn som Simpbyle, där ”simp” är en förändring av mansnamnet Simon, och där ”-bylebetyder ”bostad”.     

   Platser med fisknamn är också Torskgrund i Börstil, Idsättra i Österåker, som dock kan ha med idegran att göra, och Sillviken finns på Ljusterö. På Ljusterö finns det förresten några riktigt ljudliga namn, som man kan undra över hur de kommit till, eller vad sägs om Dånarn, Skallet och Smällen? Namnet Ljusterö (Lyuströ, Lyustra 1322) leder tankarna till ljustring, eftersom öns form kan liknas vid ett ljuster, men troligare är, att grundordet är ”ljus” med betydelsen ”den ljusa ön”. 

Riktigt udda namn    

Avdelningen udda namn skulle kunna göras lång, men jag får begränsa mig en smula. Tövalite finns på ett par tre ställen ute i socknarna och det betyder väl ungefär ”dröj en stund”. Udda namn är också Riksgäldsfors i Rö, Pupillen i Lohärad, Slinkin i Skederid och Pinkrus i Österåker, men säkert har namnen sina logiska förklaringar. Fast svårförståeliga är utan tvekan namnen Modellen i Rimbo och Kolletten i Gottröra. Söker man i SAOB får man dock veta att en ”kollett” bland annat är en trädbevuxen höjd, alltså en kalott. Men vad ska man tro om Mojek och Trianon i Frötuna, (freden i Trianon 1920 kan man visserligen läsa om på webben, men vad då?) Pläng i Roslagsbro och Pickhus i Riala. Orterna Ofrastam (som också kallas Daltorp) och Elime i Länna kräver nog också extra efterforskningar. Kotorkan och Kalvhuvud i Skederid har nog naturliga förklaringar får man hoppas.    

   I Lundsvedja rote i Valö finns två ortnamn som verkar ha hamnat precis rätt som grannar till varandra, nämligen Lönndal och Sångarbo! 

Kortaste respektive längsta namnen    

Kortaste namnet i Roslagen har förstås , men också Ed i Börstils socken och någon ort till finns det säkert. Det längsta byanamnet jag har kunnat hitta är Snesslingeberg i Börstil liksom Riddarängsbron i Fasterna. Visserligen har jag också sett namnen Sadelmakarekrogen i Rimbo, men det är nog bara ett stenkummel numera och allra längst är Häradsbokhållarebostället i Hökhuvud, men det finns nog knappast kvar det heller. Jag hoppas dock att någon läsare finns kvar till det bittra slutet på den här långa utläggningen. 

Roland Palmquist text

Detta ingår i hemsidan http://www.paroll.dinstudio.se